Recension böcker om klimatet

Boken "Det är vi som är klimatet" av Jonathan Safran Foer: Författaren är skicklig, han berättar anekdoter som börjar som sidoprojekt som sedan vävs in i historien. Boken handlar inte så mycket om vad som kommer hända med klimatet, mer om hur vi reagerar på klimatfrågan och att vi inte tar den på allvar. Han uppehåller sig länge vid skillnaden mellan att veta om hur det förhåller sig med klimatet och att ta in konsekvenserna i sitt eget liv. Han argumenterar för att vi ska sluta äta kött, åtminstone till frukost och lunch. Han refererar till Project Drawdown som jag skrivit om under menyvalet "Klimatlösningar" men tar inte in att de kommit fram till att de viktigaste lösningarna är att ge flickor utbildning och kvinnor tillgång till p-medel, samt att fasa ut kylmedlen (flourerande kolväten, HFC) i kylskåp, frysar och luftkonditioneringsanläggningar. Vindturbiner på land och att inte slänga mat är också större än att äta mest vegetabilier och att återställa och bevara tropiska skogar. Men visst han nämner detta snabbt i boken och påpekar att köttdistribution kräver en köldkedja och även hotar tropiska skogar genom att dessa fälls för att ge plats åt betesmark för nötboskap och foderodling. Boken är tryckt 2020.

Boken ”Sex grader – vår framtid på en varmare jord” av Mark Lynas är bitvis spännande, men den stora frågan får läsaren inget svar på – än: Kommer det att bli så här? Om boken stämmer med den framtida utvecklingen så blir det en femma i betyg så klart och en skrämmande framtid. Den andra frågan man grunnar på är, är det inte precis de som borde läsa boken som inte kommer att göra det? Boken är indelad i delar, en grad, två grader, tre grader ...

Boken ”Den obeboeliga planeten” av David Wallace-Wells, ”Omkring hälften av alla koldioxidutsläpp som människan någonsin gjort har skett de senaste tjugofem åren”, ”Klimatförändringarna har redan sänkt hastigheten på Golfströmmen med 15 procent”, ”En skövling av Amazonas mellan 2021 och 2030 skulle frigöra 13,12 miljarder ton kol” i jämförelse släppte Kina 2017 ut 9,1 miljarder ton och USA 2018 ungefär 5 miljarder ton. Här är de mest intressanta utdragen ur en bok som annars är mellan.

https://doi.org/10.1038/nclimate2554

Boken "Att lära sig dö i antropocen" av Roy Scranton börjar med att författaren befann sig i Irak 2003, som en del av de amerikanska styrkorna. Då läste han en gammal samurajbok om att förlika sig med döden. Varje dag mediterade han över sin egen död. Han anser att loppet redan är kört i fråga om klimatförändringarna och att tiden vi har kvar bäst spenderas på kultur, helst gammal, och filosofi. Boken gavs ut 2015 i USA och 2019 i Sverige.

Boken "Åtta steg mot avgrunden" av Jonathan Jeppsson är en innehållsrik och intressant bok, med många korta kapitel får många olika aspekter av klimatfrågan plats.

"År 1950 bodde knappt 750 miljoner människor i stadsområden - vid mitten av det här århundradet kommer det att vara fler än sex miljarder. "

Och om bilarna ska gå på el, var ska råvarorna till batterierna komma från? "50 miljoner ton litium kommer att behövas för att omställningen ska vara möjlig att genomföra 2050 - men världens reserver beräknas idag uppgå till 14 miljoner ton. Om alla världens bilar i dag var en Tesla Model X skulle 14 miljoner ton kobolt behövas - det är mer än dubbelt så mycket som finns i de globala reserverna. Redan 2020 saknas 8 000 ton kobolt för att möta efterfrågan. Tio år senare kommer underskottet att ha ökat till 64 000 ton. Då är ändå hänsyn tagen till såväl ökad återvinning som att koboltandelen i batterierna kommer att kunna minskas med närmare en tredjedel till år 2030."

Vad tycker han då att vi bör göra? Konsumera så lite som möjligt och plantera träd. Boken kom ut 2020.

Boken ”Klimatkrisens Sverige” av Erika Bjerström: Hon ville inte skriva en alarmistisk bok, och det har hon lyckats med. Den är torr som fnöske. Förtjänstfullt korta kapitel så att man kommer vidare i berättelsen snabbt. Fjällräven motas bort av rödräven och tundrahumlan försvinner. Med konkreta exempel visar hon hur klimatet redan börjat förändras i Sverige, och fortsätter med hur klimatet kommer att fortsätta förändras framöver. Ett par korta utblickar mot andra länder och några personliga reflektioner hinner hon med. Hon har arbetat på SVT och vet hur man gör när man snor ihop en faktaspäckad historia. Boken är från 2020.

Boken ”Det minsta vi kan göra är så mycket som möjligt och lite till” av Pär Holmgren är en bra genomgång av allt som hör klimatfrågan till, inklusive kritik av det ekonomiska systemet. Det finns både fördelar och nackdelar med det. Nackdelen är att om man hängt med skapligt så är det inga nyheter. Fördelen är att om man vill läsa en första bok för att sätta sig in i frågan så kan man läsa denna. Boken publicerades 2019.

Boken ”Big World Small Planet – välfärd inom planetens gränser” av Johan Rockström och Mattias Klum är tråkig, den bara maler på om samma saker, det hade räckt med 15 sidor. Men det finns några guldkorn: ”IEA medgav i World Energy Outlook att peak-oil förmodligen inträffade 2006.” ”Den mängd fosfor som finns i en enda persons urin motsvarar ungefär vad som behövs för att gödsla livsmedel till en person.” Med ”reducerad jordbearbetning vänds inte jorden med en plog. Istället görs minst 15 centimeter djupa fåror längs planteringslinjer, som blir djupare än vad de blir med vanlig plöjning. Detta skapar ”mikrodiken” där regnvatten samlas och jordbrukarna kan på så vis fördela exakt mängd växtnäring. Tanken är att efterlikna naturen så mycket som möjligt och bygga upp organiskt material och biologisk aktivitet, vilket i sin tur ökar produktiviteten. ”