Recension: Böcker om användning av sociala medier och data.

Blir vi deprimerade av sociala medier?

Ja, menar Anders Hansen i sin bok Skärmhjärnan. Men det beror på din personlighet och dina regler för hur du använder sociala medier om du blir positivt eller negativt påverkad av att använda sociala medier. Om du är en orolig och neurotisk person är du illa ute, och om du lätt jämför dig med andra och passivt konsumerar innehåll. Om du däremot aktivt postar meddelanden för att hålla kontakten med folk du känner så ligger du bättre till.

I Danmark fick närmare tusen personer sluta använda sociala medier helt i en vecka. Då kände de sig mer nöjda med livet, mindre stressade och lade mer tid ansikte mot ansikte. Det var särskilt de personer som upplevde avundsjuka på sociala medier och de som var passiva och läste andras inlägg som upplevde förbättringar. Jämfört med de som deltog i diskussioner på sociala medier.

Tromholt, M et al (2016) "The Facebook experiment: quitting FB leads to higher levels of wellbeing" Cyberpsychol Behav Soc Netw. 2016 Nov;19(11) 661-666

https://www.semanticscholar.org/paper/The-Facebook-Experiment%3A-Quitting-Facebook-Leads-to-Tromholt/2a136b93eb4d98dda97aa93c3ee58fd3230d5b9c

I en undersökning lottades 150 amerikanska collegestudenter i två grupper. Den ena fick fortsätta använda sociala medier som vanligt. Den andra gruppen fick förhållningsorder, 10 minuter maximum på Facebook, Instagram och Snapchat, var per dag. Tre veckor senare mådde deltagarna i gruppen som reglerat sitt användande av sociala medier bättre, och de som hade symptom på depression när studien började kände sig mindre deprimerade och isolerade.

Hunt, M et al (2018) "No more FOMO: limiting social media decreases loneliness and depression" Journal of Social and Clinical Psychology 2018;751

https://www.sciencedaily.com/releases/2018/11/181108164316.htm

FOMO betyder Fear Of Missing Out, rädsla för att missa något som de andra tar del av.

I ett experiment fick ett trettiotal personer prata i 10 minuter med en obekant person. En del fick ha en telefon på bordet som bara låg där. Efteråt fick de tala om hur intressant samtalet varit. De som hade haft mobilen på bordet tyckte att samtalet var mindre intressant. Dessutom tyckte de att den de samtalat med var mindre pålitlig och empatisk.

Dwyer R et al (2018) "Smartphone use undermines enjoyment of face-to-face social interactions" Journal of Experimental Social Psychology, vol 78, 233-239

https://open.library.ubc.ca/cIRcle/collections/ubctheses/24/items/1.0354413

I ett experiment fick 300 personer gå på middag med vänner. Hälften fick veta att de skulle få ett sms under middagens gång. Hälften fick inte det. De som skulle få ett sms tyckte att middagen var mindre givande.

Så här fortsätter det i boken ”Skärmhjärnan” av Anders Hansen, det är adekvat skrivet men inte så särskilt medryckande och källhänvisningarna är dåliga, när han uttryckligen hänvisar till studie efter studie tycker jag att de skulle varit entydiga.

Boken ”Internet är trasigt” är medryckande skriven, den går i rask takt igenom delämne efter delämne när det gäller internet. Det blir aldrig tråkigt.

Sociala medier är inte neutrala, det är många som tror det, men det stämmer inte. Extrema inlägg puttas fram i kön, och svalare, mer lugnt formulerade inlägg som väger för och emot nedprioriteras av algoritmerna som styr flödet till varje person på Facebook och på Twitter. Det är alltså inte så att alt-right-rörelsen i USA är bättre på att använda sociala medier, utan det är sociala medier som är bättre på alt-right.

Facebook kan vara farligt, i upptakten till den etniska rensningen i Myanmar (Burma), flödade hatet på Facebook. Människorättsaktivister i Myanmar skrev mejl till Facebook för att göra dem uppmärksamma på problemet och få dem att ta bort inläggen. Men Facebook gjorde mycket lite och hade inte ens en enda anställd som kunde burmesiska. De amerikanska jättarna på sociala medier har varit ovilliga att gripa in i innehållet, ens när det är hets mot folkgrupp, inklusive fejkmaterial där buddhister klär ut sig till muslimer och tuttar eld på hyddor. Det är därför man kan höra på nyheterna att regeringen i ett land stängt Facebook eller Twitter eller båda delarna. Jättarna på sociala medier vill inte övervaka innehållet, delvis för att det kostar pengar; de måste ha anställda för varje land som kan språket och kulturen. Facebook har bara 17 000 anställda, att jämföra med Disney som har 185 000. Facebook är ett av de högst värderade företagen i världen, men ger mycket lite tillbaka till samhället, de har få anställda, betalar lite skatt och tvingar fattiga människor att flytta från sina hem i Silicon Valley när de ska bygga kontor. Dessutom säljer de dina data som i Cambridge Analytica-skandalen.

Det är inte bara programmerare som arbetar på jättarna inom sociala medier, utan också psykologer. De jobbar på att göra mediet så beroendeframkallande som möjligt. Kognitiva experter vill att du ska återvända gång efter gång och stanna så länge som möjligt. Metoder som också används vid konstruktionen av spel tillämpas, till exempel ett lotteritrick. Det är inte konstigt om du tänker att du bara ska gå in en kort stund och blir kvar länge, det är meningen. Det är inte underligt om unga människor blir irriterade och lätt deprimerade av sociala medier, de är designade för detta. Det har visat sig att negativt material är bättre på att engagera dig, så därför styr de artificiella nätverken som kontrollerar innehållet åt det hållet.

Men en dålig sak med ”Internet är trasigt” är de konstiga hoppen och usla källhänvisningarna. Det är gjort för att texten ska flöda på bra. Men ibland står det säger X i en intervju. Vilken intervju, av vilken tidning? Det står det inget om.

Ett dokument som läckt i Australien beskriver att Facebook vet när unga användare känner sig osäkra och värdelösa, och hur de då behöver en kick för självförtroendet, enligt brittiska tidningen the Guardian.

https://www.theguardian.com/technology/2017/may/01/facebook-advertising-data-insecure-teens

Eller som Anders Hansen formulerar det i ”Skärmhjärnan” ”Det ”gilla” du får på din semesterbild visar sig ofta inte i samma sekund som någon trycker på ”tummen upp”. Ibland håller nämligen Facebook och Instagram inne med tummar och hjärtan för att de vill vänta tills vårt belöningssystem är maximalt triggat. Genom att fördela stimulansen i små portioner skapar de en så stor förväntan om digitala belöningar som möjligt.”

Dokument som Observer och Computer Weekly kommit över visar att Facebook har försök förmå europeiska politiker att rösta som Facebook vill när det gäller dataskydd och integritetsfrågor. De har skrivit ner vilka som är med och mot dem, och har även försökt förmå irländska politiker att använda sin ordföranderoll i EU för att påverka andra, trots att ordförandelandet ska vara neutralt, enligt the Guardian.

https://www.theguardian.com/technology/2019/mar/02/facebook-global-lobbying-campaign-against-data-privacy-laws-investment

Recension av the Guardian; en mycket bra tidning som går att läsa gratis på nätet, har ofta artiklar om aktivister och rättighetsfrågor. Är ofta de enda som rapporterar om en intressant fråga.

”Tio skäl att genast radera sociala medier ” av Jarod Lanier, mannen som skrattar högt i SVT:s ”Vägra sociala medier”, skriver ”Sociala medier har en slagsida, inte åt vänster eller höger, utan nedåt.” och ”När det som människor kan fås att uppfatta är produkten som säljs av världens rikaste bolag blir sanningen naturligtvis lidande. Förlusten av sanning är produkten.” Han är intelligent, det märks när han skriver, det är inte fel på internet, bara på sociala medier med nuvarande uppmärksamhetsaffärsmodell, problemet är att du inte är kunden, du är produkten, eller rättare sagt din uppmärksamhet är produkten som säljs till kunden, annonsören. Det kan vara okej om kunden säljer tvål. Du blir påverkad av reklamen och köper en onödigt dyr tvål. Men om annonsören säljer något annat, som påverkan av ett val, är det lika harmlöst då? Och är det okej att Facebook säger att de inte vet vilka deras kunder är, tex ryska kampanjmakare?

https://www.washingtonpost.com/news/the-switch/wp/2017/10/31/facebook-google-and-twitter-are-set-to-testify-on-capitol-hill-heres-what-to-expect

https://thestrategybridge.org/the-bridge/20178/5/10/how-russia-weaponized-social-media-in-crimea

Recension av ”Vägra sociala medier” teveprogram av SVT: Utgångspunkten är intressant; Adam Lundgren (Vår tid är nu), skådespelare, funderar över sina egna känslor i samband med användning av sociala medier, hur han blir glad av likes och om han senare får färre likes på ett annat inlägg vet han inte riktigt om han blir glad eller besviken. Och han märker att han blir gladare av vissa personers likes än andras. Men efter den starka inledningen tycker jag att de slarvar bort poängen, och resten av programmet är tråkigt, men då har jag ju läst dessa böcker innan jag ser programmet. Jarod Lanier, som medverkar i programmet, skriver i sin bok om lösningen på problemet; att vi börjar betala för konton på sociala medier. Vi bli då kunderna istället för att vara produkten, och algoritmerna måste ändras, och det kan vi kräva som kunder. ”Under tiden finns det en sak som du själv kan göra. Om du när du är aktiv på nätplattformar lägger märke till något otrevligt i dig själv, en osäkerhet, dålig självaktning, ett sug efter att ryta till, sopa till någon, lämna då den plattformen. Inga konstigheter. ” Denna fråga är intressant: Vem blir du på sociala medier? Somliga blir osäkra och tycker att alla andra verkar ha roligare liv än de. Andra blir diskussionssugna men inte på något trevligt vis, de vill bara sopa till debattören på andra sidan. Och då blir frågan, vill du vara sådan? Jarod Lanier har höga krav på vilken sorts person han vill vara.

Evil by Design av Chris Nodder

Han har slängt en provocerande titel på en bok som puttrar på i mellanläge. Det ges massor av exempel på situationer du kan befinna dig i som konsument på internet. Alltid finns det några som du känner igen dig i. T.ex. känner jag igen mig i att min energi att fatta beslut tar slut efter ett antal överväganden. Då brukar jag slänga mig på den röda rutan med det vita krysset. Och sedan går jag tillbaka dagen därpå om det är något jag ska köpa. Eller så planerar jag från början att första dagen ska jag kolla runt, om det är en webbutik som är ny för mig till exempel, och så dagen därpå går jag tillbaka och köper grejen. Jag pratade med en kvinna på en buss i Stockholm en gång, hon hade svårt med telefonförsäljare, hon kunde inte bara säga ett vänligt men bestämt "nej tack", då föreslog jag för henne att hon skulle läsa en bok som telefonförsäljarna läser, och få se det från deras perspektiv, och snappa upp några termer att använda. Det tyckte hon var en bra idé. Denna bok kan man läsa av samma skäl, att skaffa sig en rikare begreppsvärld om sin roll som konsument av varor och tjänster på internet.

Att energin att fatta beslut kan ta slut har jag hört förut. Men jag har inte hört att Facebook, Twitter och Google använder tjänster som "Like", "+1" och "Tweet" på andra sidor än sina egna för att kunna spåra dig när du är på andra sidor och skicka mer personanpassade annonser till dig när du kommer tillbaka.

Men jag tror att han överskattar oss när han skriver: "Detta leder till ett enkelt sätt att bryta vanor online. Ofta räcker det att bara visualisera oss själva som en duva i en bur, pickande i respons till belöningarna som vi matas med från siterna, för oss att inse att vi belönas för handlingar som potentiellt belönar siten mer än de belönar oss."

Däremot är han helt på pricken med: "Sociala medier skapar en hype kring att du ska dela information med dina vänner, men deras egentliga mål är att du omedvetet ska dela med människor som inte är dina vänner; marknadsförarna som vill profilera dig för målinriktade annonser."

The Age of Surveillance Capitalism av Shoshana Zuboff

Slutade läsa på sidan 37. Massa ord, ingen betydelse. Vilken skillnad från ”Internet är trasigt” den läste jag två gånger. Symptomatiskt nog är den jättetjock och gick precis ner i bibliotekets boknedkast.

”How to Build Habit-Forming Products” av Nir Eyal

Hook-modellen består av 4 steg:

Först ser du reklam eller en ikon och blir triggad att klicka på den, sedan efter några enkla steg får du en variabel belöning, en varierande eller intermittent belöning ger en starkare psykologisk påverkan, detta är lotteritricket. Sedan frågar programmet efter att du ska lägga tid på produkten för att förbättra den upplevelse du har av den, t.ex. på LinkedIn att du ska skriva mer av dina jobberfarenheter för att du ska få bättre möjligheter i framtiden. Sedan går det tillbaka till triggern och det går runt, runt.

Nir Eyal skriver: ”Användaren ger appen tillåtelse att komma in i uppmärksamhetssfären, genom att installera appen och låta den fästa sin ikon på mobilens eller datorns skrivbord.” Det är höga krav han har på användaren, att man ska överväga varje ikon som finns på skrivbordet, om den är värd min uppmärksamhet och ska tillåtas vara där.

På slutet har han en del roliga anekdoter om hur nya uppfinningar tagits emot:

Sir William Henry Preece, chefsingenjör för brittiska posten, sa ”Amerikanerna har behov av telefonen, men det har inte vi. Vi har många budbärarpojkar. ”

G Cosier och P.M. Hughes ”The Problem with Disruption” BT Technology 19 no 4 (Oct 2001) 9

1911 sa Ferdinand Foch som skulle bli överbefälhavare för de allierades styrkor under Första Världskriget: ”Flygplan är intressanta leksaker, men har inget militärt värde.”

Clifford A Pickover Time:A Traveler's Guide (New York: Oxford University Press 1998)

1957 sa redaktören för affärsböcker till sin förlagschef på Prentice Hall: ”Jag har rest kors och tvärs genom landet och pratat med de dugligaste människorna och jag kan försäkra dig om att databearbetning är ett mode som inte kommer överleva årsskiftet. ”

1995 skrev Clifford Stoll en artikel i Newsweek: Internet? Bah! Där han skrev: ”Sanningen är att ingen databas online kommer att ersätta din dagliga tidning” och ”Vi kommer snart att köpa böcker och tidningar direkt via internet. Uh, visst.”

Clifford Stoll ”The Internet? Bah!” Newsweek (Feb27 1995)

http://www.english.illinois.edu/-people-/faculty/debaron/582/582%20readings/stoll.pdf

Säga vad man vill om formuleringsförmågan hos datakillar, de skriver utmärkta källhänvisningar!